Idag hade jag en av mina intressantare tågresor, om man utgår ifrån de personer jag träffade.

1: Första tåget, på väg mot Herrljunga. En man runt 30-års åldern talar med sin respektive, jag lyssnar inte direkt för jag njuter av Danny Wallance visdomsord om "Awkward situations for men". Mannen bakom mig avslutar helt spontat med "Pussiluss". PUSSILUSS! Inte ens fanfiction skrivare använder sådana ord! Jag SMS:ade en vän i panik, och hon instämde. Han var skvatt galen.

2: Det här är ingen möte men bör nämnas. En kille mellan mig och PUSSILUSS-mannen lyssnar alldeles för högt på metal i sina hörlurar. Jag tycker inte om metal, tänker jag buttert och tar på mina egna hörlurar. Låten Rock'n Roll Angels av Lordi är den första låten. Typiskt.

3: För er som har spelat assassins creed: En Desmond kopia, från kläder till ansikte. Jag blev den knäppa ett tag, för han kom på mig med att vända mig och se på honom några gånger för mycket. SMS:ar min vän igen i extas.

4: Herrljunga station. Klockan är kvart över åtta och en stupfull man ligger på en bänk. Jag tar ett betryggande avstånd och tar upp Danny Wallance (som för övrigt fick mig att slippa visa biljett på mitt första tåg) igen, då den fulle börjar prata. Han mumlar relativt ohörbara saker; men han pratar som om han vore i telefon. Han har ingen telefon, iPhone, headset eller annan elektonik. Han har ett inbillningstelefonsamtal. Långsamt tar jag fram min mobil och SMS:ar min vän om hjälp igen. Undra hur bra mina gamla karate rutiner sitter?

18/1-2011

Det var uppenbart att mannen där nere vid podiumet var Brittisk. Inga baktankar här inte, han var brittisk! Andreas Stephan, brittiskt. Drack kaffe, brittiskt. Rosa skjorta. Mannen var praktiskt taget Storbritannien i levande form! Min finska kurskamrat påpekade att hon hört att han var tysk, men vi var överens: vi hade att göra med en engelsman. Stephan, hur engelskt kan ett namn bli?

”Stepham” skrattade vi, då vi testade tyska versioner av hans efternamn. Sen började han prata.

”My name is Andreas Schteffan” med bred tysk dialekt. Skit. Föreläsningen segade sig fram. Hans kaffe förblev odrucket. Och när han slutade var jag säker: hans skjorta var helt klart vit.

15/1-2011

Inte helt oväntat har jag dragit på mig en av de där Januariförkylningarna. Det hostas, näsdukar och toalettpapper är mina bästa vänner och te dricks i överflöd. Fast jag dricker alltid te i överflöd, men det är inte poängen. Minst 4 koppar om dagen. Men i alla fall; eftersom jag är uppväxt i en familj där huskurer står högt på listan, det vill i modern tid säga Alvedon och naturliga medel. C-vitamin står högst upp på listan så man ska dricka apelsinjuice, äta apelsiner och om man skulle tröttna på juice fungerar C-vitanminbrus med apelsinsmak bra. Jag har aldrig varit ett jättestort fan av apelsiner, men är man förkyld så är man. Jag hade därför tagit mig till Willys, som ligger ungefär en minut ifrån min ytterdörr, och tagit en av de där röda plastkorgarna varenda svensk butik har. Varför rött? De är så fula! Hursomhelst hade jag packat ner en blodapelsin, vilka jag aldrig kan äta upp hela på för de är så beska, brustabletter och mögelost, för jag skulle se min favoritserie ”How I met your Mother” som jag fått av min väninna igår kväll, och då krävs det lite lyx. Det var med andra ord bara apelsinjuicen kvar. Jag köper sällan juice, så efter att virrat lite hit och dit i den lilla matbutiken hittade jag den blygsamma juice hyllan. Jag hatar juice med fruktkött, så det jag helt enkelt skulle köpa var apelsinjuice utan fruktkött.

Första paketet, ett randigt i orange och gult. ”Med fruktkött”. Nähä, okej, inte den. Nästa, svart med en apelsin på. ”Med fruktkött”. Okej, tredje paketet gillt, ett helorange med en bild av Afrika. ”Med fruktkött”. Jag började få affärspanik. Affärspanik är när du MÅSTE köpa en sak, men butiken har den inte, och ju längre du står desto mer känner du dig utsatt, men du måste hitta den, köpa den och ta med den! Detta händer mig om jag inte kan välja vara inom tio sekunder. Det här inträffar bara i matbutiker. Jag ställer ner korgen, för jag har redan passerat tidsgränsen och jag har tvångstankar om juicen. Efter att undersökt de 10-15 sorterna som finns och konstaterat att det står ”Med fruktkött” på alla känner jag mig inte längre utsatt, jag är nästintill förolämpad. Ska det vara så svårt att göra juice utan fruktkött?! Jag vänder mig till den andra hyllan, där de billigare märkena står, men där finns inte någon apelsinjuice alls. Åter till första hyllan. Jag hukar mig för att se nedersta hyllan, flyttar om några paket för att hoppas att se en text ”utan fruktkött”, men nej, ingen lycka. Till sist hittar jag ett paket utan någon text om fruktkött, men jag är skeptisk. ”Friscus med dubbel bakteriekultur – apelsinjuice med acerola ”.

Acerola är ingen synonym till fruktkött vad jag vet, men det känns som att nyttiga juicer alltid innehåller fruktkött, eller? Och jag litar inte på såna där friskis-produkter, speciellt inte med acerola. Vad är Acerola förresten? Då detta paket är det enda som innehåller enbart apelsinjuice, som inte tydligt säger fruktkött, lägger jag det i korgen. Väl hemma, efter en minuts gångväg, öppnar jag direkt paketet och häller upp ett glas. Det är, hör och häpna, utan fruktkött! Min lycka är gjort. När jag druckit två glas tittar jag på paketet igen och känner mig väldigt korkad.

Anledningen till att jag skulle köpa apelsinjuice var ju för att jag var sjuk, varför hade jag inte letat efter ”bli frisk” juicen från början? Kära läsare, mina rutiner har svikit mig.