18/1-2011

Det var uppenbart att mannen där nere vid podiumet var Brittisk. Inga baktankar här inte, han var brittisk! Andreas Stephan, brittiskt. Drack kaffe, brittiskt. Rosa skjorta. Mannen var praktiskt taget Storbritannien i levande form! Min finska kurskamrat påpekade att hon hört att han var tysk, men vi var överens: vi hade att göra med en engelsman. Stephan, hur engelskt kan ett namn bli?

”Stepham” skrattade vi, då vi testade tyska versioner av hans efternamn. Sen började han prata.

”My name is Andreas Schteffan” med bred tysk dialekt. Skit. Föreläsningen segade sig fram. Hans kaffe förblev odrucket. Och när han slutade var jag säker: hans skjorta var helt klart vit.