Idag hade jag en av mina intressantare tågresor, om man utgår ifrån de personer jag träffade.

1: Första tåget, på väg mot Herrljunga. En man runt 30-års åldern talar med sin respektive, jag lyssnar inte direkt för jag njuter av Danny Wallance visdomsord om "Awkward situations for men". Mannen bakom mig avslutar helt spontat med "Pussiluss". PUSSILUSS! Inte ens fanfiction skrivare använder sådana ord! Jag SMS:ade en vän i panik, och hon instämde. Han var skvatt galen.

2: Det här är ingen möte men bör nämnas. En kille mellan mig och PUSSILUSS-mannen lyssnar alldeles för högt på metal i sina hörlurar. Jag tycker inte om metal, tänker jag buttert och tar på mina egna hörlurar. Låten Rock'n Roll Angels av Lordi är den första låten. Typiskt.

3: För er som har spelat assassins creed: En Desmond kopia, från kläder till ansikte. Jag blev den knäppa ett tag, för han kom på mig med att vända mig och se på honom några gånger för mycket. SMS:ar min vän igen i extas.

4: Herrljunga station. Klockan är kvart över åtta och en stupfull man ligger på en bänk. Jag tar ett betryggande avstånd och tar upp Danny Wallance (som för övrigt fick mig att slippa visa biljett på mitt första tåg) igen, då den fulle börjar prata. Han mumlar relativt ohörbara saker; men han pratar som om han vore i telefon. Han har ingen telefon, iPhone, headset eller annan elektonik. Han har ett inbillningstelefonsamtal. Långsamt tar jag fram min mobil och SMS:ar min vän om hjälp igen. Undra hur bra mina gamla karate rutiner sitter?