"Hon sade god natt för tredje gången. Jag svarade detsamma tillbaka, och den sista lampan i lägenheten släcktes äntligen. Något riktigt mörker fanns det inte att tala om, då Augustinatten klättrade in genom persiennernas springor. Täcket prasslade högt när jag vände mig mot väggen, då det aldrig blivit använt tidigare. Ett elektriskt hummande kom ifrån portlåset ute i korridoren. Jag hade officiellt flyttat in. Även om mitt namn ännu inte stod på dörren."

Så beskrev jag den första natten i min nya (delade) lägenhet samma dag som jag flyttade in.

Nu har jag redan bott här i en månad, men det känns jättekonstigt att säga så. Dels för att orden en månad låter väldigt länge, samtidigt som det känns som hemma och att jag bott här minst ett halvår. Mina kaffevanor har ändrats brutalt, från någon kopp i veckan till en per skoldag, och mitt tedrickande har också ökat. Känns som att jag kommer bli immun mot koffein snart.


Skum.

Just nu sitter jag i köket som luktar som en blandning av vitlök och rosmarin för stunden, vilket beror på att jag för första gången ger mig på slow-food: toskansk bönsoppa. Jag erkänner, jag skriver med ett plåster på fingret, men det är ett plåster jag bär med stolthet! Att anpassa sig till att göra lunchlådor är fortfarande något som känns ganska ovant, men dessa ”storkok” är bara trevliga. Soppan lär räcka minst 3 måltider, om inte Vivianne vill ha. Vi har hittills bara ätit samma måltider 4 gånger, och alla av dem var frukost. Vi ser inte jättemycket av varandra, jag går i skolan, har möten och går ut med kompisarna på kvällen, hon jobbar och åker ut till hästen. Jag har förresten ridit hennes Figge nu, och han var otroligt lydig. Jag förstår varför hon köpte honom, en riktig raring.

Anledningen till att dagens måltid är soppa beror på att tandställningen spändes igår, och en hel del nya metallföremål har numera invaderat min mun. Detta innebär ömhet i tänderna till den grad att jag går på Ipren och flytande föda. Man kan ju hoppas att man går ner i vikt i samma veva i varje fall.

 Så, hur fungerar skolan då?

Riktigt bra, gillar ämnena och klasskamraterna, mycket att göra hela tiden, men det är jag egentligen glad för. Har en klippa i stormen som heter Elin, hon läser Media och jag kände henne lite innan jag flyttade hit. Min andra klippa heter Rebecca, hon jag nämnde tidigare, och vi fungerar riktigt bra ihop numera. Vi hade bland annat en tjejkväll där vi bjöd in tyska Sara och Sandra samt Ryska Elena på middag, supermysigt och jättetrevligt! Läsa i böckerna blir jag bättre och bättre på, och avgiftningen från internet hjälper mig orka göra annat. Håller jag på att bli intresserad av en kille i klassen kanske?

Jag har mitt namn på dörren, och halva badrumsskåpet är mitt, liksom hälften av lådorna i köket.
Jag har ett andra hem nu.