Vart tog orken vägen?

*varning för lång "kommentar"*

Jag har själv märkt av att Jag blivit mindre social. På MSN finns det väl två personer som jag kan tänka mig att chatta med och de heter Ida <3

Om jag vill någon något viktigt kan jag kolla om personen är online (oftast inte) och prata där. Snabbt och smidigt. Men oftast visar jag som offline för jag orkar inte ha igång ett samtal men vill veta när jag får ett e-post meddelande. (så lat)



Vad gäller Facebook så gör jag inte så mycket. Jag har ett spel jag spelar, kollar folks statusar och om det är något litet intressant så kommenterar ja. Jag har märkt hur jag filtrerar bort personer oavsett vad de säger eller delar med sig av.



På bilddagboken så kan jag känna en press nästan att jag borde lägga upp. Jag gör det så sällan och tycker inte att jag har något viktigt att säga där.

What's the point? Däremot ser jag gärna andras bilder utan att kommentera <3



Twitter däremot älskar ja. Du är min enda vän på twitter (och du följer mig inte ens xD) men samtidigt så känns det som att jag talar till hela världen när jag skriver där. Ingen bryr sig (för ingen följer) och jag förväntar mig inte att världen ska svara heller. Jag skulle nog bli rädd om jag fick massa kommentarer på något. Skulle jag ens orka det?



Jag tror att jag måste finna personen intressant och nära för att jag ska kommentera vad den sagt/gjort. Om jag känner bara lite tycker jag att jag tränger mig på: folk förväntar sig att visst folk ska svara medan andra glider i tystnad förbi. Jag känner själv en liten "WTF" känsla om en person på facebook som jag knappt har kontakt med började kommentera. Trots att vi har varandra som vänner på Facebook!



Det är konstigt. Därför har jag börjat ta bort lite människor från FB då jag inte känner ett behov av dem. Väldigt egocentriskt.

Jag funderar nästan på att ta bort mig själv från facebook. Den tar tid. Den tar kontakten ifrån en. Istället för att ringa till en vän och fråga "hur är läget?" så vet man det redan pga facebook. Jag vet vad alla gör utan att prata med dem. Jag kan veta vad alla gör utan att de vet att jag vet.

Ju mindre kontakt IRL desto sämre relation tror jag att man får. Om man inte är engagerad så att säga. (finns trots allt folk som är ett par över internet) Få statusen om en katt kanske man gillar som mest men om man hade tagit kontakt med personen IRL så skulle man få mycket mer om katten för det är lättare att prata än att skriva (om man inte är stum). Det blir mer naturligt och känslor visas mycket bättre. Inga smilys där inte! (jag har blivit beroende av smilys >_<)



"It's a dangerous business going out your door. You step onto the road, and if you don't keep your feet... there is no knowing where you might be swept off to."

Att gå utanför dörren kan leda till nya möten, nya vänskaper. Nya vänskaper man måste vårda. Måste anstränga sig med. Jag tror att folk omedvetet ställer sig frågan "Behöver jag den här personen? Tänk om den har problem som jag förväntas hjälpa till med? Orkar jag verkligen det?" Finns inte en enda människa i världen utan problem. Och inte en enda som inte tar på sig andras problem vare sig man vill eller inte/kan hjälpa eller inte.



Jag tror att mänskligheten skulle må bättre av att gå ut lite och leva livet istället för att sitta ensamma i isolation.

[Nu lyckades jag inspirera mig själv till att ändra livsstil tror ja. ^^']



Bra inlägg <3 Ser fram emot imorgon.

Bilddagboken skaffade jag när det var en "fluga".

I did it for my Fans, till en början.

Hängde mycket på Plattan och umgicks med hundratals alternativa, wannabes etc åt gången varje dag hela året.

Bilddagboken var ett ställe där man la upp bilder från varje dag.

Sen bara fortsatte det.

Jag hade en blogg. Men det fu*kade sej varje gång jag ville ha med en bild så bilddagboken fick agera blogg istället.

Sen blev jag ju med barn och det var spännande att ha någonstans att spara bilderna någonstans.



Så skaffade jag Facebook just för att jag har släktingar långt bort som ville ha lite reda på hur det gick, se lite bilder osv.

Sen bara rullade det på.

Jag skiter fullständigt i om jag får kommentarer eller om folk kollar på mina bilder eller på det jag skrivit.



Både min Bilddagbok och Facebook är avstängda för allmänheten. Ingen utom mina "vänner" där kan se min profil.

Jag håller båda uppdaterade ganska ofta för MIN skull.



Jag har alltid varit ensamstående. Alltid.

Andra människor och deras närvaro betyder ingenting så det faktum att jag kanske nån månad lägger upp hur mycket bilder somhelst på bilddagboken är för min egen skull - struntar helt och hållet i om folk tittar.



Jag skriver upprörda, uttråkade, förbannade, glada, ledsna, förtvivlade etc etc inlägg på Facebook.

Folk tänker säkert "Varför skriver hon sånthär HÄR??"

Jag har en mobil med tillgång till internet.

Facebook är superlätt att gå in på och skriva något.

Det är anledningen.



Om soc tex har ringt mej och snackat skit så skriver jag upp det på Facebook från mobilen så snabbt jag kan, medan orden fortfarande är kvar i minnet.



Vår tid på Bromstensgården skrev jag varje dag minst tio meddelanden på Facebook varje dag.

Vad som hände, vad personalen sa och gjorde. Hur illa som behandlade Oss och alla andra.



Och nu är jag glad för det. För på dom finns tidpunkt, datum, allt.

Bättre än en dagbok för jag själv behöver inte komma ihåg att skriva upp datum och vad klockan är när jag skriver.



Vill jag träffa folk, skickar jag enkelt ett sms eller ringer och frågar om dom vill träffas.



MSN ska vi inte ens tala om.

Jag avskyr att chatta med folk, det har jag Alltid gjort - även när MSN var "populärt" och ett "absolut måste".

Tycker det är skitjobbigt, man blir bunden till datorn.

Man kan inte bara resa sej upp och gå sin väg för då dissar man den man chattar med.



Att jag ens kommit såhär långt i denhär kommentaren utan att ha rest mej och gått omkring i lägenheten i alla fall EN gång är ganska otroligt för att vara jag.



Just nu är jag inne i en period där jag struntar i facebook, bloggen och bilddagboken.

Jag smsar inte ens folk.



Jag lade upp ett extremt upprört inlägg mitt i natten för några dagar sen.

Jag var skitledsen.

Behövde prata med någon.



Jag har mina familjemedlemmar här hemma på Facebook.

Andra, så kallade Vänner och Kompisar också.



Alla kan se min status.



Var det någon som hörde av sej?



Nej.



Skriver man dock om något "trevligt" så låter det annorlunda.

Eller om man skriver sin åsikt om något - tex rökning.



Men det bekräftar ju bara vad jag tror.

Att folk inte bryr sej om någon annan än sej själv.

Frågar man "Mår du bra?" så VILL man inte höra "Nej.." utan man vill höra "Jo, det är bra." så dom slipper veta och prata.



Jag ses som konstig som faktiskt FRÅGAR folk. Även när jag får ett "Jag mår bra." så pratar jag med personen.

Det faktum att jag inte har ett problem med att PRATA med folk.



Folk vill hellre bråka i skrift - men när man träffas IRL tar dom till fula knep och pikar istället för då har dom inte lika lång tid på sej att svara.



Så händer det inget provocerande eller glatt, skiter folk i varandra.



And really, would you deny that it's true?



//Miku

Jag tänker inte kommentera lika långt som Ann och Miku men bilddagboken är mer ett ställe där jag kan spara mina egna bilder för min egen skull inte för att få kommentarer om mitt liv. Dock så brukar det mer bli massuppladdningar än dag för dag uppdatering.



Facebook..aaah denna eviga diskussion...Facebook är mer ett sätt att hålla kontakten med vänner som inte existerar någon annanstans än just där, som bor på tok för långt bort för att man ska kunna åka dit jämnt och ständigt. Lite roligt att se vad andra hittar på men mest ett tidsfördriv och inget måste i min värld.



Msn där är jag inne då och då och nu blir jag lite upprörd på Ann. Jag finns också på msn ju D= är det bara för vi mobbar dig på Bilddagboken or do you just hate me? sad face Ne men jag har mina kontakter där som jag brukar prata med..typ ehm 5-6 stycken dock inte så ofta samtidigt dock. Sen är det väl en 50 andra som jag mer eller mindre aldrig pratar med x3.



Egentligen är hela den här internetgrejen med alla "sociala" sidor ganska meningslöst då det mest blir ett beroende och folk känner sig tvingade att lägga upp bilder och statusuppdateringar. Själv måste jag säga att har jag något vettigare för mig kan Fb och Bdb aka dayviews få vänta flera dagar innan jag känner behovet av att fördriva tiden där igen. Dock kan det bli flera besök om dagen om jag inte har något vettigt för mig. XD



Okej blev faktiskt ganska långt ändå. x3