Jag bröt precis den svenska integritetens bubbla. Invaderade någons säkerhets zon. Jag sa i kort ord hej till en svensk jag inte kände som satt bredvid mig på tåget. Och redan tidigare denna dag hade jag syndat, då jag såg en annan fadder (i färgen gul) gå förbi och hälsade ”oss faddrar emellan” mässigt. Det jag fått tillbaka är två blickar fyllda av förvirring och skeptiska korthuggna svar. Dock lyckades jag lura faddern att känna gemensam grund och vi hade några meningsutbyten innan vi gick åt varsitt håll.

Det känns rent av löjligt. Att man inte ens ska kunna hälsa på en annan medmänniska som du ska spendera 2 timmar tågresa med! Inte undra på att utbytesstudenterna som kommer till Sverige inte lär känna några svenskar utan känner sig ensamma. Eller är det bara för att jag har fått det berättat för mig som jag anstränger mig för att spräcka våra anti-sociala oskrivna lagar? Jag kan bara ana vad tågresenären kommer att säga till sina bekanta ”det var en skitkonstig tjej på tåget dag. Nej jag vet inte, bara så jävla konstig och otrevlig. Irriterande.” Om denne nu har några bekanta, för med den attityden kan man ju knappast lära känna många… Kalla mig stereotyp-letare, men man kunde nästan ana att han gick fordonsprogrammet (det är bekräftat av hans jacka)…
Kära läsare, min högskola påverkar mig oerhört positivt. Säg hej du också.